Nog behövs Statskalendern?

Sveriges statskalenders redaktion, som hör under Norstedts Juridik AB, har låtit meddela följande.

”Sveriges statskalender har getts ut sedan 1813 och har varit viktig för envar som behövt en samlad information om namn, adresser och verksamhetsbeskrivningar inom den svenska statsförvaltningen. Efterfrågan av tryckta kalendrar har dock sedan mitten av 1990-talet minskat radikalt, och en fortsatt utgivning har förutsatt ett ekonomiskt stöd. Efter diskussioner med Regeringskansliet har vi fått besked att statsstöd inte kommer i fråga, vilket vi beklagar. Vi har nu tvingats fatta beslut om att upphöra med utgivningen. Sveriges statskalender 2010 blev alltså den 198:e och sista årgången.”

Man undrar om det är ett aprilskämt i december. Om statskalendern inte finns börjar man väl tvivla på om staten Sverige fortfarande existerar? Tyvärr verkar statskalenderns upphörande vara verklighet.

Statskalendern är det enda uppslagsverk som innehåller årligen uppdaterad information om samtliga svenska myndigheter och ett stort antal ämbetsmän. Inte minst finns det uppgifter om samtliga domare, vilket är uppgifter som är bra att ha tillgång till i domstol. När en domstol skall pröva om en myndighet företräds av en behörig tjänsteman brukar man använda statskalendern och godta en delegation som kan härledas tillbaka till en tjänsteman som anges där. Inte minst är det ett tecken på öppenhet i domstolar och statsförvaltning att myndigheter och tjänstemän finns förtecknade i en bok som kan hittas på alla bibliotek. Det förhållandet att statskalendern inte köps av alla och envar (den kostar ca 2 000 kr) är inte en bra anledning att upphöra med utgivningen.

Man kunde kanske ha förväntat sig att staten såg ett intresse i att bidra till tryckkostnaderna. När så nu inte sker måste man fråga sig om domstolars och myndigheters öppenhet kan tillgodoses på andra sätt. Det kan den. I många länder anges t.ex. domarnas namn på internet, även för andra instanser än de högsta. Se exempel från England, Danmark och Tyskland. Varför inte göra samma sak i Sverige?

Om så inte heller sker skulle man kunna tänka sig att Norstedts gjorde om Statskalendern till en internetversion, med inloggning mot en viss prenumerationskostnad. Norstedts tillhandahåller ju genom Zeteo andra sådana tjänster, så det vore väl ingen omöjlighet.

Men varför denna öppenhet? Behöver man ha tillgång till uppgifter om vilka domare och tjänstemän det finns i landet? Jag tycker det. Det är fråga om personer med makt och ansvar, och det hör till rättsstatens ideal att medborgarna lätt skall kunna ta reda på vilka makthavarna är. Det har därför ett symbolvärde att dessa uppgifter är lätt tillgängliga, antingen det är i tryckt eller elektronisk form.

Om Martin Sunnqvist

Jur.dr i rättshistoria, rådman vid Malmö tingsrätt
Det här inlägget postades i Domstol, Litteraturkommentar. Bokmärk permalänken.