Anteckningar sammanställda av Martin Sunnqvist 2005, uppdaterade 2021.
Denna sida utgör ett försök att samla information om den skotska ätten Strangs förekomst i Sverige. I litteraturen förekommer en mängd olika, sinsemellan oförenliga, upplysningar om de olika personerna med namnet Strang och deras samband. Syftet är att samla informationen på ett sådant sätt att vidare forskningar i källmaterialet underlättas. Upplysningar ur källor och litteratur kommer således successivt att föras in på denna sida på ett sådant sätt att ökat klarhet förhoppningsvis kan nås. Observera att inom parentes efter uppgifterna anges var jag har hämtat dem, och om det hänvisas till en bok eller en artikel där har jag således ännu inte undersökt själva källan.
Diskussion om släkten Strang finns på Anbytarforum. Jag har haft stor nytta av det material som har presenterats där och vill passa på att tacka särskilt Martin Casterud och Alf Gustafsson. Släkten Strang presenteras av Torbjörn Hedberg på hans svenska hemsida, och hans engelska hemsida, och Mattias Loman har på sin hemsida sammanställt flera av Strang-släktens medlemmar i genealogiska tabeller. Allt detta gör att det nu finns ganska goda förutsättningar att få klarhet i åtminstone vissa av släktsambanden.
Min koppling till ätten Strang är att jag härstammar från Malin (Magdalena) Strang, g. m. majoren Carl Sabelsköld, och därmed från hennes far ryttmästaren Hans Strang.
Sigillet ovan är Hans Strangs sigill (förstorat) på 1602 års riksdagsbeslut. Vapnet, en sparre, i spetsen sammansatt med ett kors med utböjda armar, mellan tre genombrutna spetsrutor, beskrivs med brittisk terminologi a chevron ensigned with a cross pattée between three mascles. Bortsett från färgerna, som vi inte känner till beträffande Hans Strangs vapen, överensstämmer det till exempel med det vapen som Robert Strang of Balcaskie använde i sigill i Skottland år 1579. Vapnet överensstämmer också med det som är återgivet för släkten Strang of Balcaskie i en vapenbok från år 1599 (se Alex Maxwell Findlater (red.), Lord Crawford’s Armorial formerly known as The Armorial of Sir David Lyndsay of the Mount Secundus, Edinburgh: Heraldry Society of Scotland, 2008, s. 320-321).
Det skotska släktvapensystemet bygger på att varje släktmedlem modifierar sitt vapen så att det blir unikt för just den personen. Samtidigt kan vapnet härledas till det odifferentierade stamvapnet, som släkthuvudmannen för. Dessa faktorer medför att man torde kunna knyta Hans Strang som en nära släkting till Robert Strang of Balcaskie.
Av intresse är också några uppgifter ur andra skotska vapenböcker, som finns i avskriftssamlingen Mitchell Rolls of Arms hos Heraldry Society of Scotland. Utöver i den ovan nämnda Armorial of David Lindsay of the Mount Secundus (1599) finns Strang of Balcaskie med vapnet argent a chevron ensigned with a cross between three mascles all sable (i fält av silver en sparre, i spetsen sammansatt med ett kors, mellan tre genombrutna spetsrutor, allt svart) i Seton Armorial (1591). Vapenrullorna är samtida med Hans Strang.
I Mackenzie’s Scotland’s Herauldrie (1680) finns för samma släkt vapnet argent a chevron ensigned with a cross pattée between three lozenges all sable (i fält av silver en sparre, i spetsen sammansatt med ett kors med utböjda armar, mellan tre spetsrutor, allt svart). I Nisbet’s A System of Heraldry (1722) finns två vapen för Strang of Balcaskie: argent a chevron between three lozenges sable (i fält av silver en sparre mellan tre spetsrutor, allt svart) och argent a chevron sable ensigned with a cross pattée azure between three lozenges sable (i fält av silver en svart sparre, i spetsen sammansatt med ett blått kors med utböjda armar, mellan tre svarta spetsrutor). Dessutom finns ett vapen för John Strange i London: argent a chevron wavy sable ensigned with a cross pattée azure between three lozenges sable (i fält av silver en svart av vågskuror bildad sparre, i spetsen sammansatt med ett blått kors med utböjda armar, mellan tre svarta spetsrutor).
Även Strang of Pitgarthie (Pitcorthy) finns med olika varianter på samma tema: argent a chevron between three mascles all sable (i fält av silver en sparre mellan tre svarta genombrutna spetsrutor) i Sir David Lindsay’s Armorial (1542), Queen Mary’s Roll (1562) och Dunvegan Armorial (1600) samt argent a chevron ensigned with a cross potent between three mascles all sable (i fält av silver en sparre, i spetsen sammansatt med ett kryckkors, mellan tre genombrutna spetsrutor, allt svart) i Slains Armorial (1565).
Det står också klart att det finns ett samband med det vapen som Sir Robert Strang of Balcaskie registrerade hos den skotska vapenmyndigheten Lord Lyon King of Arms (Court of the Lord Lyon) (se även information på denna sida hos Heraldry Society of Scotland) hos år 1791: argent a chevron between three lozenges sable (i fält av silver en svart sparre mellan tre svarta spetsrutor). Hans son parlamentsledamoten James registrerade samma vapensköld några år senare med tillägg bland annat av en sköldhållare i form av en dansk soldat.
Släkterna Strang är utredda av John R. Meyer i verket Extraneus: the Annals Quinquepartite of Strange Lives, se Arapacana Press. I vol. III, bok IX, finns bland annat släkterna Strang of Balcaskie och Strang of Pitcorthy. En John Strang IV of Balcaskie, f. c:a 1507, d. 1547, är till exempel en tänkbar farfar till Hans Strang, men ingen direkt koppling kan göras (s. 35). Intressant att notera är att förnamnen John, William och Robert förekommer; jfr nedan.
Balcaskie ligger på Firth of Forths norra kust och Stirling, som nämns i samband med John Strang ligger vid floden Forths utlopp. Se även Oxford Dictionary of National Biography, vol. 53, Oxford 2004, s. 1 ff., där bland andra teologiprofessorn John Strang (of Irvine), f. 1583/84, d. 1654, finns med.
När det gäller generella uppgifter om rekrytering av skotska soldater till de svenska styrkorna finns upplysningar att hämta bland annat hos Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edinburgh 1907, s. 45 ff. År 1563 skrev kung Erik XIV ett brev om att 2 000 soldater skulle rekryteras i Skottland. Detta var i samband med det nordiska sjuårskriget 1563-70. Efter freden i Stettin uppkom frågan vad som skulle ske med de skotska soldaterna. Kung Johan III avsåg att entlediga dem, men flera av dem förekommer i Sverige även fortsättningsvis. – Enligt Lars Ericson, Johan III. En biografi, Lund 2004, förekom år 1569 över 2 000 tyska och skotska ryttare i armén (s. 302). Johan III hade bekymmer med att betala ut de löner som de utländska ryttarna hade rätt till (s. 173-176).
De ”tidsperioder” som anges under respektive namn är endast ett enkelt sätt att passa in personerna i tänkbara generationer.
Den som har upplysningar att lämna om släkten Strang är välkommen att göra detta på sunnqvist@yahoo.com.
I II III IV
Hans Strang d.ä. (troligen född på 1540-talet)
——Hans Strang d.y. (troligen född på 1590-talet)
——Karin Strang (troligen född på 1590-talet)
——Malin Strang (troligen född på 1590-talet)
—————————————————————-
James (Jacob) Strang
—————————————————————-
——John Strang
—————————————————————-
David Strang (troligen född på 1560-talet)
——Alexander Strang (troligen född på 1590-talet)
————Hercules Strang (troligen född på 1620-talet)
——————Robert / Albrecht Strang (f. 1667)
——Robert Strang (troligen född på 1590-talet)
——William / Welam Strang (troligen född på 1590-talet)
—————————————————————-
Hans Strang d.ä., d. 1609
(tidsperiod I, c:a 1550-1600)
Hans Strang d.ä. kan antas vara född senast år 1550 – jag utgår tills vidare från att han föddes på 1540-talet. (Se vidare under rubriken Slutsatser nedan.)
Beträffande Hans Strang kan hans liv först och främst kartläggas genom följande uppgifter:
Han kom till Sverige senast i början av 1570 och trädde i kung Johan III:s tjänst. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f. — Skottarna Jacob Näf (Neave) och William Ruthven nämndes år 1571 som kung Johans småsvenner enligt Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edinburgh 1907, s. 68. Kanske har de rekryterats tillsammans med Hans Strang.)
Den 8 augusti 1576 förekom ”Hans Strangh” i Stockholms stads tänkeböcker i ett mål där skotten David Poll tilltalade honom för att ha belägrat hans hustru. ”Här till swarede Hans Strangh, att dören war ÿppen och icke igen läst, och thå Dauidz hustrv kom in i cammeren, sade Hans Strangh sigh haffue lägett och soffuett och wiste inthet aff henne. Men när han waknede, satt hon för sängen och hade någre perun, som hon gaf honom.” Hans Strang var vid tiden för händelsen varit gäst hos David Poll och hans hustru Elisabeth Godtgafsdotter. Hans Strang, som var ”H. K. M:tz tienere” fick värja sig med tolv edgärdsmän. (Se Stockholms stads tänkeböcker 1576-78 s. 73 o. 226 f., jfr Anbytarforum för ytterligare detaljer).
Den 12 december 1577 pantsatte kung Johan III tolv gårdar, däribland Bråhult i Kristdala socken, Tunaläns härad, till Hans Strang att av honom behållas till dess att han utfick den sold, som han hade att fordra (”thenn besoldningh hanndh aff oss och Cronenn medh sine hest(ar) och Rustning(er) wdi Lifflandh for tiennst haffuer”), dock med skyldighet för honom att vid anfordran prestera rusttjänst. Braunerhielm nämner ”gårdar i Gammalkils socken i Östergötland jämte hela Bråbygden i Kristdala socken”. Av brevet framgår att Hans Strang räknades som adelsman. (Se C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken i Tunaläns härad och Kalmar län, Stockholm 1900/facs.Vimmerby 1971, s. 25, där brevet delvis finns avskrivet, enligt uppgift från kammararkivet, Småland 1578 nr 3 fol. 99, Arfved Hanssons Copiebook för Calmar Lähn anno 1635 s. 17. Se vidare A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f. och Carlsson, a.a., s. 102 (som bekräftar även gårdar i Gammalkil socken i Östergötland ingick), Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, fjärde delen, Småland, Stockholm 1976, s. 1134; dessutom Sture Heiding och Sven Bankeström, Om ätten Sabelsköld och livdragonen Carl Sabelskölds avkomlingar, Vimmerby 1982, s. 10, och Sven Bankeström, Från flydda tiders Kristdala och Tunalän, Kristdala 1982, s. 275 f.)
Den 14 juli 1578 nämns Hans Strang i en dom i ett pantmål mellan Melchier Folger och Lucas Lamj. (Se Stockholms stads tänkeböcker 1578-83 s. 25.)
Den 11 augusti 1579 fick Hans Strang ett skyddsbrev för sina bönder i Kristdala m.fl. socknar med innebörd att de inte skulle drabbas av vissa pålagor medan Strang var ute på krigsresa i Livland. (Se C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken —, s. 102, som hänvisar till Calmar L. Copiebok, I, s. 19.)
Han tjänstgjorde år 1580 vid borglägret på Västerås slott. (Se C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken —, s. 102, som hänvisar till en handskrift i Kungl. kammararkivet: Sandberg, Handlingar rörande svenska kameralväsendet, FF 16457-16460. Uppgiften finns också hos A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f., som hänvisar till Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden.)
Han var år 1581 kung Johans hovtjänare och ryttmästare för hovfanan. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f.)
Den 1 oktober 1584 blev Hans Strang ryttmästare och därmed överofficer vid Upplandsfanan. Han kvarstod som sådan till och med 1598. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f. och Band VI, Uppsala 1913, förteckning I.)
Den 22 oktober 1584 vittnade Hans Strang angående förräderianklagelserna mot Anders Lorich och hans handlande i Polen. (Se Stockholms stads tänkeböcker 1584-88 s. 98.)
Den 11 juni 1586 fick han öppet brev på en by benämnd Polaby ”som är nio hakland” att behålla fri i behaglig tid. Åren 1586, 1587 och 1588 finns skrivelser om utbetalande av spannmål till Hans Strang. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f., som hänvisar till Riksregistraturet)
1577 års kungliga brev nämns i Tjusts härads fogderäkenskaper år 1586, och Hans Strang (Strång) sägs då vara ”enn skotzk Rytter”. (Se Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13, som hänvisar till Åkermarckska kop.bkn, KA.)
År 1587 låg en del av Upplands ryttarfänika under befäl av ryttmästaren Hans Strang i borgläger på Arboga kungsgård. (Se C.-F. Corin, Arboga stads historia, Arboga 1978, del 2, s. 192, som torde hänvisa (se s. 540) till kammararkivet, Västmanlands läns handlingar, 1587:7.)
Kung Johan III utfärdade den 29 december 1588 ett öppet brev för Hans Strang (Strång) om Anders Bagges jordagods. Framlidne Anders Bagge hade pantsatt alla sina jordagods, och ingen av släkten kunde lösa in dem. Släkten hade därför samtyckt till att Hans Strang, som i brevet kallades ”wår trotienare och Ridmester för Uplandz-fanan” och som anges ha trolovat Anders Bagges dotter, skulle få lösa in pantgodsen på deras vägnar som näste bördsman. Kungen bekräftade Hans Strangs rätt att lösa in godsen. (Uppgiften är hämtad från Riksregistraturet 29.12.1588.) — Om godsen, se vidare nedan. — Uppenbarligen gifte han sig sedan med Karin Bagge, Anders Bagges dotter.
År 1588 skulle Upplandsfanan ett kungl. brev av den 4 november s.å. ökas med 100 rustande och hovmän, så att den blev 300 man stark. Den mönstrades följande år, den 1 augusti 1589, vid Alunda och bestod då bl.a. av ryttmästare Hans Strong (Strang), med åtta hästar. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band I, Uppsala 1912, s. 16.)
Den 5 september 1589 underskrev han ridderskapet och adelns supplik till kung Sigismund i Polen. Efter vad som framgår i ingressen och efterskriften i Svenska Riksdagsakter verkar suppliken endast finnas bevarad genom avskrifter och man kan därför inte kontollera vilket sigill Hans Strang använde vid detta tillfälle. I olika avskrifter skrivs hans efternamn Stragh, Strang eller Strange. (Se E. Hildebrand, Svenska Riksdagsakter 2:2, Stockholm 1899, s. 822 ff. Jfr C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken —, s. 102 f., som dock anger datum 15.9.1589.)
Den 14 oktober 1592 ”[k]om för rättenn Hans Strångh en ritmester, och klagede til Jacob shredderes hustrw, at hennes man hade aff honom bekommet en sametz tröÿe, och låfuet honom för samma tröÿe i betalningh så mÿcket nÿth atlask, som hann til en tröÿe behöfue kunde, der til honn icke neke kunde, bleff afsagt, at honn skulle stelle honom tilfridz”. (Se Stockholms stads tänkeböcker 1592-95 s. 91.)
År 1593 var han en av de undertecknare som från Uppsala stift bekräftade Uppsala mötes beslut. Hans namn finns på uppvecket: ”Hans Stångh, Uplenske ryttmestare”. Samtliga sigill saknas. (Se E. Hildebrand, Svenska Riksdagsakter 3:1, Stockholm 1894, s. 120 ff. Namnen finns på ett utvikbart ark, s. 121. Jfr C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken —, s. 103, som anger att också adelsmänen Klas Kyle, Klas Slatte, Axel Ryning och Knut Eriksson, vilka också hade hemman i Kristdala socken, bekräftade beslutet. De förekommer dock inte på bekräftelsen från Uppsala.)
År 1593 kallas han ”Hans Strang, Rytmester för Uplands Rytter” och han innehade elva gårdar och två torp i Kristdala socken, fem prebendehemman, en utjord, en ström, tre ängar i Gammalkils socken och tionde av Eksjö. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13, som hänvisar till Smld 1593:19 samt samma års förläningslängd, vol. 19.)
Den 27 oktober 1593 ”[k]om för rättenn Hans Strångh rijtmestere, och fordrede aff Henrich kannegÿtere eenn kiste, som en rÿttare Samuel Andersonn, denn nu är dödh blefuen, hade vti gode tro insatt och óffuerantuardet Henrich kannegÿtare.” (Se Stockholms stads tänkeböcker 1592-95 s. 173.)
Från år 1594 till sin död år 1609 var Hans Strang häradshövding i Aspelands härad i Kalmar län. Under år 1610 uppbars häradshövdingeräntan av hans sterbhus. (Se J. E. Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige med särskild hänsyn till den judiciella indelningen, Stockholm 1954, band 1 s. 371 och band II s. 128. Almquist hänvisar till bl.a. häradshövdingeregister i kammar- eller riksarkivet samt Smålands handlingar i kammararkivet. — En uppgift om att han skulle ha varit häradshövding i Ydre härad överensstämmer däremot inte med Almquists anteckningar, se band 1 s. 278 ff.)
Den 30 juni 1594 bekräftade kung Sigismund överenskommelsen av den 12 december 1577. Denna bekräftades också av kung Gustaf II Adolf den 21 augusti 1619 för barnens räkning på begäran av mågen Carl Sabelsköld, och i det sammanhanget sades att även kung Carl IX skulle ha godkänt överenskommelsen; jfr 11 december 1597 nedan. (Uppgiften är hämtad från Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, fjärde delen, Småland, Stockholm 1976, s. 1134. Almquist anger inte vilka barn som avses i 1619 års brev, även om Malin Strang genom Carl Sabelsköld tydligen var aktuell. I C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken —, s. 103 finns också uppgiften om bekräftelsen 30.6.1594 med hänvisning till Calmar L. Copiebok I s. 31.)
Den 11 juli 1594 förlänade hertig Carl 96 tunnor tiondespannmål till Hans Strangs underhåll. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13.)
År 1596 omnämns Olstorp, Hult, Råstorp, Värnarp, Svartarp och Lägernäs vara förlänade till Hans Strang. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till Smålands handl., 1596:13 s. 55v.)
Åtminstone från år 1596 bodde Hans Strang på Skälsnäs i Hults socken, S. Vedbo härad. (Uppgiften är hämtad från Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, fjärde delen, Småland, Stockholm 1976, s. 1524, som hänvisar till Ärkebiskop Abrahams räfst, ed. O. Holmström, s. 76.)
Den 11 december 1597 bekräftade hertig Carl i ett brev Hans Strangs förläningar. Hans Strang benämndes ”till Skälsnäs”. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13.)
Hans Strang var delaktig i maktkampen mellan kung Sigismund och hertig Carl efter det att Sigismund sommaren 1598 landstigit i Kalmar. Sigismunds framstöt slutade med nederlag i slaget vid Stångebro i september samma år. — År 1598 råkade Hans Strang således i onåd hos hertig Carl och blev häktad ”misstänkt för stämplingar i samråd med Tord Bonde och Possarna”. (Se Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13, som hänvisar till VFFT II, h. 2-3, s. 49.) Han ”måste rymma ur landet, emedan han med Upplandsfanan stått på Konung Sigismunds sida mot Hertig Carl”. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band V:1, Uppsala 1917, s. 8 f. (som hänvisar till livregementets arkiv i krigsarkivet) och Band VI, Uppsala 1913, förteckning I.) Upplands ryttare hade föregående år stått på hertigens sida men ställde sig 1598 på kung Sigismunds, trots att Upplands allmoge tagit hertigens parti. Upplands ryttare, med ett antal om 574, var under sommaren 1598 samlade i Västmanland och hertigen uppbådade allmogen att hindra ryttarna att förena sig med konungen i Kalmar. Hans Strang synes ha varit hos kungen, för hertigen förordnade en annan ryttmästare medan kungen manade ryttarna att hålla sig till Strang. — Den 20 september 1598 skrev bl.a. Hans Strang ett brev till de bönder som samlats vid Arboga och uppmanade dem att stödja konungen. Ett ytterligare brev från Hans Strang ensam finns också. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band I, Uppsala 1912, s. 74 ff., som bl.a. hänvisar till Riksarkivet: Brev till Sigismund 1598-1600. — Bland dem som höll sig till Sigismund fanns också Andrew Keith och Jacob Näf. Andrew Keith visades ur landet och begav sig till Skottland eller Polen, troligen till Polen. Jacob Näf, rätteligen Neave, Baron of Methie, dödades 1598 i Dalarna av bönder när han skulle försöka vinna dem för Sigismunds sak, det s.k. Näftåget. (Se Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edinburgh 1907, s. 67 ff., jfr Marks von Würtemberg nedan om Hans Strangs deltagande i Näftåget.)
Den 13 oktober 1598 bekom Hans Strang borgläger och utspisning av åtta ryttare på Uppsala slott. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band I, Uppsala 1912, s. 21.)
Den 14 september 1599 skriver Hans Strang från Wittenstein i Livland till kung Sigismund och begär pengar till inköp av hästar m.m., då han vill ”lif och blod, som är det endaste [han] nu råder öfver, hvar Eders Kungl. Maj:t mig vill bruka, hafva osparda”. (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band I, Uppsala 1912, s. 82 f.)
I januari-februari 1600 var han i Wittenstein, ”där han synes fört befälet, och ehuru anhängare till konungen, nekade han polackerna att däri inlägga garnison utan uppgaf i stället fästet till hertigen” (V:I s. 8 f.). ”Häraf synes, att han liksom de flesta af Sveriges adel i det längsta höll fast vid sin edsvurne konung, men att de ej kunde förmå sig till något förräderi emot fäderneslandet” (I s. 87). (Se A. Braunerhielm, Kungl. lifregementets till häst historia, Band I, Uppsala 1912, s. 87, och Band V:I, Uppsala 1917, s. 8 f.)
Den 4 oktober 1601 förekom Hans Strang (”ädhle och wellbyrdigh man Hans Strang till Skellesnäs”) på Sevede härads ting i Kristdala, där han uppbjöd ett par gårdar som han, när han var fullmyndig, fått som gåva av grevinnan Cecilia till Haga. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till J 165 LSB.)
Den 12 december 1601 medgav kung Carl IX att Hans Strang skulle tas till nåder, återfå sin ryttmästarebefattning och åtnjuta ett underhåll av två pundläster spannmål. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till Småland 1602:14 Avk.)
Hans Strang deltog i 1602 års herredag, undertecknade herredagsbeslutet och satte sitt sigill under detsamma. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14). Det är detta sigill som jag har funnit och vars fotografi finns återgivet ovan. Observera initialerna I S, Iohannes Strang. Sigillet sitter på samma remsa som ett sigill med en drake i skölden (jag har inte kunnat identifiera detta) och ett sigill som bör tillhöra Matts Pedersson Store. (1602 års herredagsbeslut, Riksarkivet. Jfr angående adelns deltagande i riksdagen Gustaf Oskar Berg, Riksdagen i Stockholm 1602, Stockholm 1883, s. 78 ff.)
År 1605 skattade han 44 daler för förläningen av Aspelands häradsrätt och för sin rusttjänst 36 daler i penningar. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till SS.M.974.KA.)
Den 7 augusti 1605 vittnade ”Hanns Strånghe” att han var i Carl Litz’ hus, vid ett tillfälle då Carl Litz handlade med Nyköpingsborgaren Hans Höuisk. (Se Stockholms stads tänkeböcker 1605-08 s. 39.)
År 1607 undertecknade han ridderskapets och adelns postulata till riksdagen i Stockholm. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14. Jag har sökt handlingen men ej påträffat den.) År 1607 förekommer hans namnunderskrift i kung Carl IX kröningshandlingar, men inget sigill finns där (Acta Coronationis Caroli IX, 1607, Riksarkivet R4760, A40.)
Hans Strang avled den 28 december 1609 och begrovs i Hults kyrka, till vilken han donerat en av tornets klockor. (Uppgiften är hämtad från Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till Ihrfors, s. 70, VHAA)
Något ytterligare om hans godsinnehav
I Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, fjärde delen, Småland, Stockholm 1976, finns uppgifter om Hans Strangs godsinnehav, hur han hade kommit i besittning av godsen och hur de fördes vidare i släkten efter hans död.
Dessa småländska gods innehades av Hans Strang och kan härledas från Bagge-ätten: Bjurvik i Hjorteds socken (s. 151), Brantestad och Frödinge i Frödinge socken (s. 220-223), Gelnebo och Melby i Högsby socken (s. 262-263, 265), Ingelstorp i Dörby socken (s. 296), Nyttorp i Ryssby socken (s. 302), Nykulla i Tjureda socken (s. 448), Väderlanda i Nöbbele socken (s. 474-475), Älmhult i Näsby socken (s. 602-603), Arvingetorp i Vetlanda socken (s. 611), Eke i Eke socken (s. 634), Mosseryd i Vireda socken (s. 702), Häggarp i Kråkshults socken (s. 728), Raten i Hakarps socken (s. 758), Vare i Sandsjö socken (s. 859), Bet, Bogla, Borisköp och Buddebo i Bondstorps socken (s. 897), Ekhult i Fliseryds socken (s. 1168), Kläckeberga i Kläckeberga socken (s. 1330), Möckhult i Fliseryds socken (s. 1411), Skälsnäs i Hults socken (s. 1524 f.) och Toverum i Locknevi socken (s. 1592).
Att han hade döttrarna Carin (g.m. Lindorm Stråle) och Malin (g.m. Carl Sabelsköld) framgår av att de övertagit gårdar efter Hans Strangs död; se betr. Carin Nykulla i Tjureda socken (s. 448), Arvingetorp i Vetlanda socken (s. 611), Häggarp i Kråkshults socken (s. 728), Bet, Bogla, Borisköp och Buddebo i Bondstorps socken (s. 897), Skälsnäs i Hults socken (s. 1524 f.), Toverum i Locknevi socken (s. 1592), jfr även Fryggestorp i Linneryds socken (s. 466) och Älmhult i Näsby socken (s. 602-603), resp. betr. Malin Eke i Eke socken (s. 634), Buggeryd och Vare i Sandsjö socken (s. 857-860), Ekhult i Fliseryds socken (s. 1168), Kläckeberga i Kläckeberga socken (s. 1330), Möckhult i Fliseryds socken (s. 1411) och Åsebo i Fliseryds (sedan Högsby) socken (s. 1673 f.).
I Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, tredje delen, Östergötland, Stockholm 1947, finns motsvarande uppgifter om Hans Strangs östgötska godsinnehav. Dessa gods innehades av Hans Strang och kan härledas från Bagge-ätten: Kullstad i Skeda socken (s. 299), Öjebro Backgården i Herrberga socken (s. 366), Viby Baggegården i Viby socken (s. 383), Marås i Västerlösa socken (s. 384 f.), Vävinge i Skeppsås socken (s. 410) och Herrestad i Herrestads socken (s. 557).
Även här övertog döttrarna Carin (g.m. Lindorm Stråle) och Malin (g.m. Carl Sabelsköld) gårdar efter Hans Strangs död; se betr. Carin Öjebro Backgården i Herrberga socken (s. 366), Viby Baggegården i Viby socken (s. 383) och Herrestad i Herrestads socken (s. 557, obs. felskrivningen: Sven Enhörning var gift med Hans Strangs dotterdotter) resp. betr. Malin Kullstad i Skeda socken (s. 299) och Vävinge i Skeppsås socken (s. 410).
Andra, delvis motstridande, uppgifter om Hans Strang
Det finns ytterligare uppgifter i litteraturen som delvis bekräftar, delvis motsäger uppgifterna ovan:
I C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken i Tunaläns härad och Kalmar län, Stockholm 1900/facs.Vimmerby 1971, s. 102 f. uppges – utöver vad som återges ovan – att Hans Strang, efter att år 1589 ha underskrivit ridderskapet och adelns supplik till Sigismund, begav sig till England, där han uppes ha gift sig. I en not, med hänvisning till Klerckerska saml., sägs dock att denna uppgift sannolikt beror på ett misstag och att troligen avses en stallmästare John Strange, som var född i Stirling vid Fritz of Forth (skall väl vara Firth of Forth), vilken kom till Sverige vid Johan III:s död, varvid han gick i svensk tjänst och blev rytteriöverste. Han återvände sedan till Skottland och förde till Sverige sin hustru och sina söner, Albert och Herkules, vilka sägas vara stamfäder för en släkt Strange i Västmanland. Carlsson hänvisar också till Marryat, Ett år i Sverige, Stockholm 1863, band I, s. 303.
I Riddarhusets bibliotek finns handskrivna anteckningar (”Ointroducerade ätter, Antavlor”) samlade av Marks von Würtemberg, vari står följande om en person som kallas Johannes eller Hans Strang: ”Född i Stirling wid floden Forth i Scotland, inkom till Sverige i Konung Johan IIIs tid, war 1581 bemälte Konungs hoftjänare, 1586 Ryttmästare för Upplands hofmanna fana, fick 1588 d 29 Dec tillstånd att inlösa sin framledna swärfaders pantsatta gods, och derigenom rättighet att besitta frälse, blef 1594 d 17 Julii Ryttmästare wid Upplands Ryttare, höllt Konung Sigismundi parti emot hertig Carl och skulle år 1598 understödja Jacob Naef emot dalkarlarna, for derefter utur Riket till Scotland, stämdes år 1600 af hertig Carl och Riksens Bönder att återkomma i Riket, hwilket också sedermera skedde, då han medförde sin fru och barn: dog 1609 d 28 Dec begrafwen i Hults kyrka i Småland, der hans liksten, hwarå han kallas ädle och wälborne ses.” Marks von Würtemberg hänvisar till ”Dissertat: de tumultes Dalekarlorum vulgo Naeftoget p 13” [Johan Ihre 1743], ”Gahms saml om Smål mst.”, ”Palmsk Gen Saml:” och ”Dalins Sv Rik Hist ad an 1600”. Vidare skriver Marks von Würtemberg att Strang var gift med Karin Bagge af Berga till Skällsnäs, dotter af Anders Halstensson Bagge till Skällsnäs och Malin Lydertsdotter Slatte från Söderby. Barnen anges vara Albrecht Strang, Hercules Strang som ”blef stamfader för slägten Strang i Westmanland”, Karin Strang, gift med assessoren Lindorm Stråle till Skällsnäs, och Malin Strang, d. 1628 d 2 Oct, gift 1616 ”med Fändriken sedan Majoren Carl Jönsson Nobiliter: Sabelskiöld”. – Härtill kan sägas att uppgifterna inte i alla delar kan vara riktiga. Uppgiften om att han medförde fru och barn kan stämma om han medförde dem först från Sverige och sedan åter hit. Albrecht och Hercules är dock, som kommer att anföras nedan, troligen inte hans barn.
I S. Troilius’ Likpredikan över Jakob Strang, Västerås 1758, s. 66, uppges följande (här hämtat från Anbytarforum: ”Angående thenna ätten, har man then tillförlåteliga efterrättelse, att stamfadern för henne här i Swerige har warit en wid namn Johannes Strang bördig från Skottland, som wid slutet af konung Johan then tredjes regementstid kommet hit i landet. Under konung Sigismund har han waret Ryttmästare för Uplänningarne, och är troligt att han är then samme Hans Strang, som underskrifwet en Riksrådens samt Ridderskapet och Adelns böneskrift till konung Sigismund i Pålen Dat. Revel. den 5 sept 1589, hwilken finnes i konung Jans historia författad af Aegidio Girs [Aegidius Girs, Konung Johan III:s chrönika, skriven 1627, tryckt 1745]. Åtminstone är thet wist, att the namnen Johannes, Jahannes och Hans ofta fordom äro om hwarannan brukade. Thenne Johannes Strang har, efter något wistande här i Sverige, faret åter till Skottland, giftat sig ther, och fått twenne söner, Albrect och Hercules; men kommet tillbaka, och, som likt är, satt sig här neder att bo. Then yngre sonen Hercules är stamfadren för then nu warande Strangiska släkten, men om then äldre har man ingen efterrättelse.”
I Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41 sägs: ”Robert Strangh [se nedan] tillhörde en skottsk släkt, som med Hans eller Johan Strangh inkom till Sverige under Johan III:s tid. Denne Hans var under konung Sigismunds tid ryttmästare ‘vid Upplandsfanan’ och dog ‘den 4 dag jul, som var den 28 decembris år 1609’, enligt grafstenen i Hults kyrka i Småland, hvarest han ligger begrafven. I sitt gifte med Carin Bagge af Berga, adl. ätten n:r 118, ägde han flera barn, af hvilka sonen Albrecht, död 1651, som nämnes i härvarande [Köping] domböcker redan 1633 20/11, och som skänkte 1000 daler kmt till de husfattiga i Köping 1650, var handlande och borgare i Stockholm. Dennes son Hercules var borgare först i Stockholm och sedan i Köping; han blef efter farbrodern Welam Strangh ägare af Flohammars bruk i Västmanland; levde 1669 men var död 1674 och begrofs å Köpings kyrkogård; gift i S:t Nicolai församling i Stockholm med Anna Jacobsdotter Schrymfier, i hennes första gifte, hade flera barn, bland hvilka sönerna Alexander, död 1692, bruksarrendator, och Jakob, död 1706, brukspatron och ägare af Nyhammars bruk i Grangärde socken, bägge voro borgare i Köping. En tredje son var Robert, född 1667 16/5.”
Jean Silfving (Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 13-15) nämner inte Albrecht och Hercules men väl sonen Hans.
Slutsatser
Om Hans Strang redan år 1577 hade sold att fordra och så tidigt som 1570 fanns i landet, gifte sig omkring år 1588 och dog 1609 kan man konstatera att han bör ha varit född före cirka 1555 och troligen efter 1540 – troligast någon gång under 1540-talet.
Om Hans Strang kan med stöd av uppgifterna i riksregistraturet 29 december 1588 också anses utrett att han vid den tiden gifte sig med Anders Bagges dotter och att han på så sätt kom i besittning av de Baggeska godsen i särskilt östra Småland.
Att Hans Strang hade de båda döttrarna Karin och Malin framgår klart av hur jordagodsen ärvdes.
Hans Strang påstås dessutom ha haft söner, än Albrecht och Hercules, än Hans (d.y.). Det förefaller emellertid mindre troligt att Hans Strang d.ä. skulle ha haft söner, eftersom det i så fall utifrån den tidens arvsrätt skulle vara svårförståeligt att döttrarna Karin och Malin ärvde faderns gårdar framför dem. Enda möjligheten vore att eventuella söner avlidit barnlösa före sina systrar Karin och Malin.
Jean Silfving nämner en son Hans, se nedan Hans Strang d.y. Enligt Silfving gick det till så med Skälsnäs, att gården först efter Hans d.ä:s och Hans d.y:s död fördes vidare till Karin och Malin. Det kan noteras att Hans Strang d.y. passar bra in yrkesmässigt och geografiskt som en son till Hans Strang d.ä.
När det gäller ”sönerna” Albrecht och Hercules är bilden en annan. Det förefaller som om uppgiften att Hans Strang åkte tillbaka till Skottland och därefter återkom med hustru och barn hör samman med barnen Albrecht och Hercules. Antingen finns det två Hans Strang, varav den ene var gift med Karin Bagge af Berga och hade barnen Karin och Malin (och Hans d.y.?) medan den andre gifte sig i Skottland och hade barnen Albrecht och Hercules, eller är de båda barn till någon annan Strang. Mattias Loman har placerat in Albrecht och Hercules i ett helt annat släktsammanhang.
Eftersom Karin Bagge af Berga överlevde Hans Strang är det uteslutet att det skulle ha förekommit ett andra äktenskap som denne skulle ha ingått i Skottland och i vilket sönerna Albrecht och Hercules skulle ha varit födda. Kopplingen mellan Karin Bagge och Hans Strang finns belagd så tidigt som 1588, det vill säga före den tidpunkt då Hans Strang skulle ha åkt utomlands för att gifta sig. Den Hans Strang som var gift med Karin Bagge kan därför inte i ett annat äktenskap ha gift sig i Skottland.
För att Hans Strang skall kunna ha varit far till Albrecht och Hercules i äktenskapet med Karin Bagge får — med hänsyn till hur godsen ärvdes — förutsättas att de dog barnlösa tidigt. Så var inte förhållandet beträffande Albrecht och Hercules. De kan inte gärna vara söner till Hans Strang. Det verkar dessutom vara så att Hercules egentligen är Albrechts son, medan Albrechts bror hette Welam.
James (Jacob) Strang
(tidsperiod I, c:a 1550-1600)
En person med detta namn skrev den 10 september 1576 under en petition till förmån för Gilbert Balfour. Petitionen var undertecknad av 23 skotska officerare och skrevs i samband med en rättegång där Gilbert Balfour var anklagad för konspirationer mot kung Johan III. (Se Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edinburgh 1907, s. 62. — Th. A. Fischer hänvisar till ”Riks. A” (Riksarkivet?) och nämner inte om James Strangs sigill finns på dokumentet. I anslutning till James Strangs namn står ”(signifer)”, fanbärare.)
James Strang måste ha varit samtida med Hans Strang ovan, men skulle kunna ha varit Hans Strangs far. Även om John och Hans kan brukas omväxlande, torde de namnen inte kunna förväxlas med James eller Jacob.
John Strang (?)
(tidsperiod II, c:a 1575-1625?)
En John Strange, som var född i Stirling vid Fritz of Forth (skall väl vara Firth of Forth), skall ha kommit till Sverige vid Johan III:s död (1592), varvid han gick i svensk tjänst och blev rytteriöverste. Han återvände sedan till Skottland och förde till Sverige sin hustru och sina söner, Albert och Herkules, vilka sägas vara stamfäder för en släkt Strange i Västmanland. (Uppgiften är hämtad från C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken i Tunaläns härad och Kalmar län, Stockholm 1900/facs.Vimmerby 1971, s. 103, som hänvisar till Klerckerska saml. och Marryat, Ett år i Sverige, Stockholm 1863, I s. 303.)
Jfr Marks von Würtembergs anteckningar återgivna ovan, vari står att Johannes eller Hans Strang var född i Stirling vid floden Forth i Skottland, inkom till Sverige i kung Johan IIIs tid och 1581 var dennes hovtjänare.
Vem denne man är har jag ännu inte kunnat utreda ytterligare. Det kan ju tänkas att vissa av uppgifterna — bl.a. de som inte är knutna till släkten Bagge — om Hans Strang ovan i stället avser denne John Strang. Uppgiften om att han hämtade fru och barn i Skottland kan i vart fall inte avse Hans Strang (jfr resonemanget ovan), så om den uppgiften stämmer måste den avse en annan person.
Om han existerade passar han bra som far till Albrecht Strang. Kanske kan han ha varit kusin till Hans Strang (knappast bror, eftersom namnen Hans och John båda motsvarar Johannes)?
Hans Strang d.y., d. 1637
(tidsperiod II, c:a 1575-1625)
Hans Strang anges av Jean Silfving vara en son till Hans Strang d.ä. Född någon gång 1589-98?
Han var löjtnant vid Ruthwens regemente, Frans Ruthwens kompani, år 1627, och vid Kronobergs regemente år 1630. I 1631 års mönstringsrulla för ryttmästare Bengt Slattes regemente upptas han som ”förare Hans Strang”. Han dog i slaget vid Wittstock år 1637 enligt vittnesmål av en soldat inför Sunnerbo häradsrätt 1638: ”… och ner det stora slaget stodh vidh Wistock, bleff hans capten welb. Hans Strång slagen”. Han dog ogift.
Se Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14, som hänvisar till Rudelius, Kalmar regementes personhistoria, s. 51 (ang. 1627), Kronobergs regementes officerare, s. 27 (ang. 1630), Strödda mil. handlingar före 1631, Krigsarkivet (ang. 1631), Sunnerbo härads dombok 1638 s. 42. Ang. Ruthwens regemente torde den Ruthwen som är aktuell vara generalen Sir Patrick Ruthwen, se Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edinburgh 1907, s. 103.
Karin Strang, d. 164(5)
(tidsperiod II, c:a 1575-1625)
Dotter till Hans Strang d.ä., i vars avsnitt skälen för denna slutsats redovisas. Född någon gång 1589-98? Hon levde ännu 1638 men var död 1 juli 1645, då arvskifte efter henne och hennes man förrättades.
Gift med assessorn och domhavanden i Småland Lindorm Stråle af Ekna, d. 20 maj 1633. Han skrev sig till Skälsnäs, och Jean Silfving antecknar att han fick Skälsnäs i arv sedan svärfadern (Hans Strang d.ä.) och svågern (Hans Strang d.y.) dött. (Se Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 14.) Detta kan emellertid inte vara riktigt, eftersom Lindorm Stråle af Ekna dog 1633 och hans Strang d.y. 1638.
Om Hans Strang d.ä:s änka Karin Bagge sades år 1619 att hon varit bosatt på Skälsnäs nästan hela sitt liv, men före det året hade hon upplåtit säteriet till dottern Karin Strang och hennes man Lindorm Stråle. (Se härtill Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, fjärde delen, Småland, Stockholm 1976, s. 1524 f.)
Ordet upplåtit bör noteras: Karin Bagge kan ha upplåtit Skälsnäs till dem före år 1619 men äganderätten kan ha övergått till dem senare. När sedan Karin Strang avled var brodern Hans Strang d.y. redan död barnlös och gårdarna ärvdes i så fall av döttrarna och inte på svärdssidan.
Se vidare Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band VII, s. 751.
Malin (Magdalena) Strang
(tidsperiod II, c:a 1575-1625)
Dotter till Hans Strang d.ä., i vars avsnitt skälen för denna slutsats redovisas. Född någon gång 1589-98?
Gift 1616 med fänriken, sedermera ryttmästaren och kommendanten Carl Sabelsköld.
Han ärvde och fick bekräftelse på svärfadern Hans Strang d.ä:s förläningar i Kristdala socken. (Se Jean Silfving, Släkten Strang från Skottland, Genealogisk tidskrift, band VI, häfte 2, s. 15.)
Se vidare Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band VI, s. 661.
Albrecht Strang, d. 1651
(tidsperiod III, c:a 1600-1650)
Nämns i Köpings domböcker den 20 november 1633. Var var handlande och borgare i Stockholm. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41, där det dock anges att han var son till Hans Strang, jfr ovan.) Född ca 1600?
År 1646 testamenterade Albrecht Strang, handelsman i Stockholm 500 daler kopparmynt till fattigvården i Arboga. (Se C.-F. Corin, Arboga stads historia, Arboga 1978, del 2, s. 505, som hänvisar (se s. 564) till en av magistraten utfärdad kungörelse 9.7.1646, E II:3.)
Skänkte 1000 daler kmt till de husfattiga i Köping 1650. Död 1651. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Bror till Welam Strang och far till Hercules Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Welam (Willem) Strang
(tidsperiod III, c:a 1600-1650)
Brukspatron på Västanfors på 1650-talet. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 18.)
Ägare av Flohammars bruk i Västmanland och efterträddes av brorsonen Hercules Strang. Bror till Albrecht Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Hercules Strang, d. 167(0)
(tidsperiod IV, c:a 1625-1675)
Son till Albrecht Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.) Född c:a 1630-talet?
Han var borgare först i Stockholm och sedan i Köping och blev efter farbrodern Welam Strang ägare af Flohammars bruk i Västmanland. Han levde 1669 men var död 1674 och begravdes på Köpings kyrkogård. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Gift 10 juli 1659 i S:t Nicolai församling i Stockholm med Anna Jacobsdotter Schrymfier, i hennes första gifte. Hon var dotter till Jacob Schrymfier, som kallades Jacob Skotte. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 32, 41 och 66 f.)
Han hade flera barn, bland vilka sönerna Alexander, död 1692, bruksarrendator, och Jacob, död 1706, brukspatron och ägare af Nyhammars bruk i Grangärde socken, bägge voro borgare i Köping. En tredje son var Robert, född 1667 16/5. Han hade också en dotter, Helena. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Alexander Strang, d. 1692
(tidsperiod IV, c:a 1650-1700)
Son till Hercules Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Bruksarrendator, borgare i Köping. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Jacob Strang, f. 1666, d. 1706
(tidsperiod IV, c:a 1650-1700)
Son till Hercules Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
Brukspatron och ägare av Nyhammars bruk i Grangärde socken, borgare i Köping. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 10 och 41.)
- 1689 m. Kristina Remmer. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 10.)
Robert Strang, f. 1667
(tidsperiod IV, c:a 1650-1700)
Son till Hercules Strang. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.) Född 16 maj 1667. (Enligt Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41.)
I Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 41 sägs vidare: ”Robert Strangh tillhörde en skottsk släkt, som med Hans eller Johan Strangh inkom till Sverige under Johan III:s tid. [Jfr dock ovan.] Denne Hans var under konung Sigismunds tid ryttmästare ‘vid Upplandsfanan’ och dog ‘den 4 dag jul, som var den 28 decembris år 1609’, enligt grafstenen i Hults kyrka i Småland, hvarest han ligger begrafven. I sitt gifte med Carin Bagge af Berga, adl. ätten n:r 118, ägde han flera barn, af hvilka sonen Albrecht, död 1651, som nämnes i härvarande [Köping] domböcker redan 1633 20/11, och som skänkte 1000 daler kmt till de husfattiga i Köping 1650, var handlande och borgare i Stockholm. Dennes son Hercules var borgare först i Stockholm och sedan i Köping; han blef efter farbrodern Welam Strangh ägare af Flohammars bruk i Västmanland; levde 1669 men var död 1674 och begrofs å Köpings kyrkogård; gift i S:t Nicolai församling i Stockholm med Anna Jacobsdotter Schrymfier, i hennes första gifte, hade flera barn, bland hvilka sönerna Alexander, död 1692, bruksarrendator, och Jakob, död 1706, brukspatron och ägare af Nyhammars bruk i Grangärde socken, bägge voro borgare i Köping. En tredje son var Robert, född 1667 16/5. Denne var faktor för Flohammars bruk och bosatt i Köping, innan han blef borgare därstädes 1694 25/4; kämnär 1695 18/2; gästgifvare 1696 2/5; kyrkovärd 1698 16/5 och 1703 17/1; vikarierande rådman 1701 18/9; e. o. rådman 1703 12/5 och ordinarie rådman 1710 6/5. Han köpte 1694 7/11 gård i staden och var därjämte brukspatron samt ägare af Gisslarbo nedre hammar i Heds socken, som han inköpte efter styfbrodern Carl Enstedts död 1704. — Död 1715 14/5, begr. 12/6 i faderns graf på Köpings kyrkogård.”
Barn (enligt samma skrift):
- Anna Greta, 1694, d. s.å.
- Maria, 1695, d. s.å.
- Nicolaus, 1696, d. s.å.
- Elisabeth, 1697, d. s.å.
- Regina, 1698, d. s.å.
- Robert, 1700, d. 1704.
- Magdalena Sofia, 1701, d. 1759, g. 1719 m. kaptenen Leonard Nääf.
- Jacob, 1702, d. 1760, borgare i Köping, brukspatron på Gisslarbo bruk, g. 1724 m. Maria Cederborgh. — Han hade i sin tur sonen Hercules Philip, f. 1731, d. 1800, borgare och rådman i Köping, bruksägare till Gisslarbo, ogift. (Se samma skrift s. 52.)
- Maria Catharina, 1704, d. 1768, g. 1:o 1722 m. korpralen och livdrabanten Niclas Möller, g. 2:o 1728 m. tullskrivaren Samuel Hallman.
- Charlotta, 1705, d. s.å.
- Kristina Juliana, 1707, d. 1758.
- Anna Beata, 1709, d. 1758, g. 1:o 1726 m. kaptenen Erik (Larsson) Dubbe, g. 2:o 173? m. kammarskrivaren Per Christiernin.
- Robert, 1710, d. före 1715.
- Carl, 1712 tvilling, d. 171(9).
- Helena Emerentia, 1712 tvilling, d. före 1715.
Helena Strang
(tidsperiod IV, c:a 1650-1700)
Dotter till Hercules Strang och mor till Carl Dickson. Carl Dickson föddes 22 september 1660 i Forfar i Skottland, där fadern Jacob Dickson var borgmästare. (Se Gustaf Elgenstierna, Köping stads tjänstemän 1605-1905, Skrifter utgifna av Personhistoriska Samfundet, 1, Stockholm 1907, s. 46.)
Martin Sunnqvist 