I små finstilta kungörelser i dagspressen, inklämda mellan kontaktannonser, föreningsmeddelanden, platsannonser och meddelanden om bortsprungna katter, underrättar tingsrätterna dem som inte har någon fast adress om att de har ett tvistemål mot sig vid domstolen. De som har en adress får förstås ett brev om att någon har stämt dem och vill ha en skuld betald eller kräver skadestånd. Men de som inte har en känd adress delges genom kungörelse. Och kungörelsen innebär att personen i fråga anses ha fått reda på att någon kräver henne eller honom på pengar.

I dessa brev och kungörelser anges att man skall svara och ange sin inställning till det framställda kravet, det vill säga om man går med på att betala eller inte, och i det senare fallet varför man inte vill betala. Man föreläggs att göra detta ”vid äventyr av tredskodom”.

Den typ av äventyr det handlar om här är inte någon spännande utflykt som domstolen bjuder på. Nej, äventyr betyder här påföljd, och ”vid äventyr av tredskodom” betyder att om ett svar inte ges in blir påföljden att en tredskodom meddelas. ”Vid äventyr av vite” betyder på motsvarande sätt att påföljden är vite, till exempel om man uteblir när man är kallad som vittne.

Vad är då ”tredskodom”? Ibland får man som domare frågan vad en träsko har med domen att göra. Men tredskodom har inget med träskor att göra, utan det är en dom mot någon som tredskas, det vill säga trilskas eller krånglar. Krånglandet i detta fall är att den som skall svara på tingsrättens föreläggande inte gör det. Följden blir att käranden – den som vill ha till exempel skadestånd eller en fordran betald – vinner målet utan att tingsrätten behöver pröva frågan i sak. Svaranden som fått en tredskodom mot sig kan då begära återvinning och få målet prövat på riktigt av tingsrätten.

Varför så konstiga ord? Äventyr är i detta sammanhang ett gammalt ord som i allmänspråket nästan har förlorat betydelsen påföljd – fast man kan ju genom risktagande äventyra sin ekonomiska ställning och man kan genom osunt leverne äventyra sin hälsa, så i vissa sammanhang finns betydelsen kvar. Tredskodom är ett begrepp som har ersatt ett latinskt influerat begrepp med precis samma innebörd: contumaciedom, som väl är ännu mer svårbegripligt för andra än rättshistoriker.

Om allt skall bli så begripligt som möjligt kan man förstås skriva ”om du inte svarar kommer tingsrätten att meddela en dom där din motpart vinner målet”. Men ”en dom där motparten vinner målet” omfattar många fler domar än tredskodomar, och något begrepp behövs för tredsodomar. ”Krångeldomar” kanske inte ger rätt associationer.

I Malmö byggs ett nytt parkeringsgarage i närheten av centralstationen på den tomt där ett gammalt hamnmästarboställe har legat. Hamnmästarhuset är tillfälligt bortflyttat och kommer så småningom att flyttas tillbaka till exakt samma plats där det låg tidigare, dock med ett underjordiskt parkeringshus under sig. Detta sker förstås av kulturhistoriska skäl – det gamla huset är ett för viktigt inslag i gatubilden för att rivas.

På samma sätt kan man resonera om en del speciella juridiska begrepp. Även om det inte är helt opportunt i dessa tider av – på många sätt i och för sig verkligen välbehövliga – klarspråksambitioner, finns det anledning att vara försiktig när man avfärdar begrepp som alltför gammalmodiga. Detta gäller särskilt om det inte finns något bra ord att ersätta det förment obegripliga ordet med. Ibland är kulturarvet starkare än juridiken – det gamla begreppet ”lyckta dörrar” ersattes väl för mer än 60 år sedan med ”stängda dörrar”, något som slagit igenom mer hos jurister än allmänhet.

Vad som är angeläget är däremot att de ovanliga orden förklaras. I ett föreläggande eller en kungörelse kan ju innebörden av ordet tredskodom, och innebörden av andra ord och berepp som har en särskild juridisk betydelse och som inte kan ersättas av enklare ord, förklaras inom parentes. Den som berörs får ju då också lite allmänbildning på köpet.